En bok ska ha en början, en mitt och ett slut, så enkelt är det. Sen finns det lika många författare som variationer på hur man kommer till denna början, mitten och slut. En vinter i Kina av Douglas Galbraith har lyckats göra detta på ett väldigt unikt sätt.
Boken utspelar sig under 1930 talet, Japan har invaderat Kina och de intar staden Nanking, där en ung engelsk kvinna, tillsammans med några andra utländska medborgare blir fast i staden. Om man kan historien om ockupationen av Nanking och de krigsförbrytelser Japanerna gjorde mot kvinnorna i staden ryser man när Galbraith berättar om händelserna.
Men det är inte bara Galbraiths kunskap om historien som intresserar mig utan också tekniken han använder för att berätta den. I ett kapitel kan han föra oss lika långt fram i historien som han tar oss tillbaka till en händelse som hände i ett annat skede av boken. Mitt i allt detta, lyckas han även kasta in olika perspektiv av vad de olika karaktärerna i boken gör i just samma ögonblick. Låter det komplicerat? Kanske lite, men när man läser boken flyter det på så bra att man glömmer bort att tänka på det tekniska. Min bästa rekommendation är att läsa boken så förstår ni själv vad jag menar.
Josefine
Mina rekommendationer: Kejsarinnan Orkidé av Anchee Min
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar