Min första Yates

Som så många andra böcker jag har läst, rekommenderade en kompis Revolutionary Road av Richard Yates till mig.

Ofta när jag börjar läsa en bok, har jag redan efter de första sidorna en tanke var boken ska sluta och det blir lite kul sen mot slutet att se om jag hade rätt eller inte. Så därför började jag läsa Revolutionary Road med vissa förväntningar. När jag sen kom till sista sidan insåg jag hur långt från, inte bara min version av hur boken skulle se ut, men också hur långt från de första sidorna boken hade förflyttat sig. Det bästa av allt är att Yates klarar av att göra det så att det inte märks.

Låter det komplicerat? Kanske lite. Läs boken så förstår du vad jag menar.

Josefine

En bok utan kapitel...

...är de skrivna för att man ska läsa boken från början till slut i ett svep, eller är det för att författaren helt enkelt inte kan hitta en brytningspunkt som komplimenterar historien? Kom att fundera över detta när jag började på Paul Austers Oracle Night. Det är inte första gången jag stöter på det hos honom och det har sina fördelar att alltid hoppa rakt in i berättelsen.

Josefine

8,38

Det är medeltalet av döda kroppar i en vanlig engelsk deckare, allt enligt Crime Writers Association och deckarförfattare Dan Waddell som jag har varit och lyssnat på idag på biblioteket.
Han är från början journalist och blev involverad i ett projekt som bygger på genealogi med BBC och därifrån fick han sen upplaget till sin första deckare Blood Detective. Jag har inte läst hans böcker men han var så inspirerande att jag satt upp dem på min vill läsa lista. det kanske är något för andra som gillar deckare också. Har inte sett hans böcker översatta till svenska dock, men det kanske kommer.

Josefine

Nu är det dags

Det känns som om det är dags att rycka upp den här gamla bloggen igen. Formatet kommer att vara lite annorlunda denna gången. Inte så långa inlägg, bara en kort kommentar om de böcker jag läser, i förhoppning om att det ska inspirera dig att ge boken en chans. Lämna gärna en kommentar var du tycker om boken eller mitt inlägg.
Josefine

Först ut:
Tapas and Tears av Chris Higgins
Det är en ungdomsbok, något jag inte läst på väldigt länge, men jag såg den på hyllan och titeln attraherade mig. Den var lättläst, tog två dagar att läsa de ca. 230 sidorna, men den var också lättläst för att historien flöt på så bra. Boken får en att skratta, gråta, rodna och förälskas om vartannat, precis som det var på den tiden när man själv var tonåring.