Läsa mer än en bok samtidigt

Jag har märkt att det finns två sorters bokmalar. De första är de som läser en bok från pärm till pärm innan de börjar på en ny. Sen finns det de, jag är en av dem, som har ett antal påbörjade böcker av olika karaktär. För tillfället läser jag till exempel en självbiografi, ett historiskt facklitterärt verk, en samling av essäer skrivna om feminismen i världen, samtidigt som jag lyssnar på en skönlitterär CD bok och går igenom diverse tidskrifter som jag presumerar på.
När jag väljer vilken bok jag ska läsa för tillfället, har det mycket att göra vilket humör jag är på. Det gäller att vara på ett speciellt humör för att kunna följa med i, de ibland krångliga argumenten i essä samlingen. Samtidigt är CD boken perfekt när jag cyklar till jobb klockan sex på morgonen, jag är inte direkt vaken då och behöver något lättsmält och ibland när man kommer hem efter en lång dag vill man bara ha något lättsmält och roligt, det är då man tar fram en chicklit.

Jag har svårt att förstå de som endast kan läsa en bok i taget, det skulle ta allt för lång tid för mig att hinna igenom en bok, tänk om man inte är på rätt humör, vad ska man göra då? Inte bry sig om att läsa den dagen? Fast ibland beundrar jag dem som kan läsa klart en bok innan de börjar på nästa. De har en annan drivkraft som kanske resulterar i bättre genomförningskraft inom andra delar av livet också.
Josefine

Mina rekommendationer: Vilda svanar av Jung Chang

Boken eller filmen

Det är den klassiska frågan. Varje gång en bok blir gjord till film diskuteras det vilt på tidningarnas kultursidor och på olika filmprogram. Ger filmen rätt kredit till boken? Vad saknas i filmen som fanns i boken? Frågorna är nästan alltid de samma och svaren är lika olika som filmerna och böckerna de recenserar.
I de flesta fallen hamnar jag på bokens sida. Endast en gång, vad jag kan komma ihåg, tyckte jag filmen var bättre än boken. Det var Umberto Ecos I rosens namn. Bokens långa utläggningar om detaljer på klostret fick mina tankar att vandra bort från boken och historien. Efter ett tag orkade jag inte fortsätta läsa. Filmen, å andra sidan, gav historien en annan dimension som var lättare att följa.
Det händer då och då, att jag kan se en viss jämlikhet i kvalitén på boken och filmen. Stephen Kings Den gröna milen är en sådan bok. Boken och filmen tar upp olika perspektiv av historien, därför känns de annorlunda. Boken tar upp perspektivet från Paul Edgecombe som var fångvaktare på fängelset, medan filmen fokuserar mer på John Coffey, fången som sitter i fängelset, dömd till döden.
Nu skickar jag frågan vidare till er, vad är bäst boken eller filmen?
Josefine

Mina rekommendationer: Timmarna av Michael Cunningham