På bokfronten intet nytt

Jag har varit en tyst ett tag, mest för att jag inte har haft några böcker att skriva om direkt. Det har varit så mycket annat runt omkring som har pockat på min uppmärksamhet. Boken jag läser just nu, är lite halvtråkig men som vanligt kan jag inte lägga ner den förrän jag är klar. Men nästa bok ska bli intressant, en roman om Drottning Kristina.
Föresten, var det någon som uppmärksammade världsboksdagen förra veckan
Josefine

Mina rekommendationer: Tulpanfeber av Deborah Moggach

Kvinnoporträtt i historiska romaner

Hur beskriver man kvinnor som levde under medeltiden, renässansen eller nästan vilken tid som helst innan 1900-talet? Det finns oftast inga beskrivningar av deras liv, deras sätt att leva eller ens hur de såg ut och de har själv inte lämnat efter sig några skrifter. Undantaget är kanske monarker eller andra högt uppsatta adelskvinnor, men de tillhör knappast majoriteten. Hur beskriver man då en kvinna som inte lämnat efter sig något bevis att hon har levat, förutom en anteckning i en kyrkobok?

Jag tycker att det är intressant att jämföra lika författares sätt att tackla det här problemet. Antingen blir det en beskrivning av något som kunde ha hänt, eller så skippas helt enkelt kvinnokaraktärerna och de ställs i bakgrunden. Per Olov Enquist i Livläkarens besök ha tagit bort problemet med dokumentationen av kvinnorna som inte finns genom att helt enkelt inte diskutera kvinnorna vid det danska hovet. Agneta Pleijel i Drottningens chirurg, har tagit tjuren vid hornen och skriver helt enkelt att hon inte vet vad hustrun Nella tänkte och kände. Sen ger hon oss en bild om vad hon kunde ha känt och hur Nella kunde ha tänkt och gjort. Pleijel gör detta på ett så bra sätt att det inte bryter av historien och det låter trovärdigt.

Personligen, tycker jag att man tar den lätta vägen ut, genom att inte berätta om kvinnorna i historien. Med tanke på att de tillhörde hälften av historien redan då. Men det är också det som är lite av tjusningen med romaner, man kan berätta det precis hur man vill, det är ju ingen som kan säga att man har fel.

Josefine

Mina rekommendationer: Apelsinflickan av Lena Kallenberg