Böcker i Italien

Det är något med böcker som är skrivna om Italien som får mig att välja dem framför andra. Kanske är det den där romantiska villan i Toscana, de gamla romerska ruinerna eller det blå Adriatiska havet. Några av de bästa böckerna jag har läst har på ett eller annat sätt haft något med Italien att göra. EM Foresters Ett rum med utsikt utspelar sig till viss del i Italien, det är en bok jag har läst både två och tre gånger. En annan är Galileos dotter skriven av Dava Sobel.
På grund av mina tidigare upplevelser med böcker skrivna om Italien var jag inte förvånad när jag läste Venus födelse: kärlek och död i Florens av Sarah Dunant, den utlovade och höll upp till allt det jag vill ha romantik, intriger, mänskliga relationer, i en historisk miljö. Historien utspelar sig i Florens, den store Lorenzo Medici är död och hans son Piero tar över men blir snart utkörd ur Florens, en makt tar över med munken Savonarola i spetsen, redo att förändra staden. Mitt i allt detta finns Alessandra, en ung kvinna, smart och talangfull konstnär som behöver frihet från sin fars stränga blick. Detta får hon genom giftermål med en mycket äldre man, men hon inser snart att det finns så mycket mer än frihet som styr livet. Intrigerna tätnar, som de bara kan göra i Italien och Florens vid den här tiden.
Hur den slutar? Det berättar jag inte, det får ni läsa själv!
Josefine

Mina rekommendationer: Familjen Medici, det vackra folket i Florens av Ulla Britta Ramklint.

En början, en mitten och ett slut

En bok ska ha en början, en mitt och ett slut, så enkelt är det. Sen finns det lika många författare som variationer på hur man kommer till denna början, mitten och slut. En vinter i Kina av Douglas Galbraith har lyckats göra detta på ett väldigt unikt sätt.
Boken utspelar sig under 1930 talet, Japan har invaderat Kina och de intar staden Nanking, där en ung engelsk kvinna, tillsammans med några andra utländska medborgare blir fast i staden. Om man kan historien om ockupationen av Nanking och de krigsförbrytelser Japanerna gjorde mot kvinnorna i staden ryser man när Galbraith berättar om händelserna.

Men det är inte bara Galbraiths kunskap om historien som intresserar mig utan också tekniken han använder för att berätta den. I ett kapitel kan han föra oss lika långt fram i historien som han tar oss tillbaka till en händelse som hände i ett annat skede av boken. Mitt i allt detta, lyckas han även kasta in olika perspektiv av vad de olika karaktärerna i boken gör i just samma ögonblick. Låter det komplicerat? Kanske lite, men när man läser boken flyter det på så bra att man glömmer bort att tänka på det tekniska. Min bästa rekommendation är att läsa boken så förstår ni själv vad jag menar.
Josefine

Mina rekommendationer: Kejsarinnan Orkidé av Anchee Min

Book adiction?

Jag hittade den HÄR siten av en slump. Någon måste ha böcker på hjärnan.

Josefine

Var läser du?

En vän berättade en gång för mig att anledningen till att hon inte läste så mycket var för att det enda stället hon kunde läsa var i en speciell fåtölj i hennes sovrum som också var en samlingsplats för diverse kläder och andra saker. Varje gång hon vill läsa är hon tvungen att göra något med alla saker som ligger i fåtöljen, hänga in kläderna garderoben, sortera papper i diverse pärmar och allt annat på sin respektive platser. Allt det skulle ta allt för lång tid och då skulle hon ändå inte ha tid att läsa längre. Kort sagt, så händer det väldigt sällan.

En dålig ursäkt? Vad vet jag, men det fick i alla fall mig att tänka på var jag helst läser. Jag kan läsa nästan var som helst, men jag har ändå mina favorit platser. På sommaren gillar jag att läsa utomhus, speciellt i Holland Park i London. Det finns så många delar av parken så att man kan gå till ett nytt ställe varje gång. På vintern när jag inte gillar att vara ute så är min säng ett favorit ställe men jag kan också sitta på ett café med en stor kopp kaffe och sjunka ner i en bra bok.
Var finns dina favorit ställen att läsa? Inne, ute eller var som helst, skriv och berätta.
Josefine

Mina rekommendationer: Under Toscanas sol av Frances Mayes

Geniet Alexander McCall-Smith

Från detektivbyråer i Afrika, till Edinburgh Scotland och lite akademiska Tyskland in i mellan kan man följa Alexander McCall-Smiths karaktärer. Hans böcker om Damernas detektivbyrå är en succé och är nästan alltid utlånade på vårt lilla bibliotek. Jag läste någonstans att de även håller på att göras till film, det kommer nog att göra många glada.
Men han stannar inte där, hans andra böcker, som också kan räknas som succéer inkluderar filosofiska tankar i Edinburgh, en tysk professor som verkar ha en skruv lös och nu den senaste i raden av många, berättelsen som började som en följetong i en skotsk tidning om huset på 44 Scotland Street i Edinburgh.

McCall-Smith har en humor och skrivarkänsla som passar de flesta. Det är inte många jag har träffat som inte gillar honom och gillar man inte en av serierna, gillar man ofta en annan. Jag själv är inte överförtjust i Damernas detektivbyrå, medan jag älskar Söndags filosofiklubben och den nya serien 44 Scotland Street.
Vad jag gillar mest med McCall-Smith är hans sätt att skriva. Löst och ledigt som om han sitter på en pub och berättar en historia, det är inget krystat, inga långa beskrivningar som inte leder någonvart och inga personliga karaktärer som studeras i detalj. Han skriver helt enkelt om människor och sen kan man måla sin egen bild av dem. Ta exemplet med Doktor von Igelfeldt. Han är just så egen man tror att en tysk professor kan bli om han spenderar alltför lång tid i den akademiska världen långt från verkligheten. Hans egen pompöshet får mig stundom att skratta och stundom att skaka på huvudet. Hans beskrivning av Isabel Dalhousies liv och livet på 44 Scotland Street, får mig att vilja besöka Edinburgh.
Jag kan bara längta till vad mer som kommer från McCall-Smith.
Josefine

Mina rekommendationer: Portugisiska oregelbundna verb av Alexander McCall-Smith