Biblioteket – vilket koncept!

Den som kom på idén med att skapa ett ställe där man kan låna böcker gratis är jag för evigt tacksam till. Det är en underbar idé.
Tänk bara. På ett bibliotek kan man låna alla möjliga typer av media från böcker och DVD till CD, tidningar och tidskrifter. Det enda man måste ha är ett lånekort och kunna vara tyst. Det går inte som i ett avsnitt av Sunes Jul att ha ”skrik och gapsjukan” när man går på bibliotek. Fast nu när man är äldre känns inte det behovet så stort längre.

Var jag än bor går jag till biblioteket för att få lite lugn och ro. Som student kändes det ibland som att man bodde där. Under min tid i Waukesha jobbade jag till och med på caféet som låg vägg i vägg med biblioteket, därför spenderade jag mycket tid mellan de två lokalerna.
I Washington DC gillade jag att gå till Library of Congress, det är en massiv byggnad i som ligger bara en bit från Supreme Court och the Capitol. Lokalerna är enorma med grandiosa målningar på väggar och tak, en mycket vacker byggnad. En gång fick jag och en kompis en privat visning av biblioteket av en svenska som är bibliotekarie där.
Ett annat stort bibliotek som imponerade mycket på mig, var universitetsbibliotek i Madison, Wisconsin. Där finns våningar fyllda med böcker från golv till tak med speciella hyllor man kunde veva in och ut för att få fram ännu fler rader av böcker. Där fanns till och med en hel bokhylla med böcker som handlade om den nordiska Asatron, vem kunde tänka sig att det fanns ett intresse av det där, även om det ligger nära svensktrakterna.
Mitt favorit bibliotek är nog ändå mitt lokala bibliotek. Sen de flyttade från sina gamla lokaler till den gamla brandstationen har det fått en verklig upplyftning, lokalerna känns ljusa och moderna och på något sätt känns det som böckerna har blivit mer attraktiva, men det är nog mest i mitt eget huvud.

Även med möjligheten att läsa böcker över nätet genom e-böcker, kan det ändå inte överträffa känslan av att gå till biblioteket och utforska rader av böcker för att hitta just den perfekta boken som ska hamna i min hög på nattduksbordet.
Därför är mitt råd till alla, ta vara på tillgången av gratis böcker och andra sorters media och besök ditt bibliotek. Det är verkligen värt besväret.

Som alltid, kolla in min blogg på engelska The Reading Chair.
Josefine

En rekommendation från mitt nattduksbord: På Cuba var jag en Schäfer av Ana Menédez.

Den stora premiären

Ett stort välkommen till alla som har hittat hit.

Jag bestämde att denna blogg skulle handla om böcker. Inte bara för att jag gilla att gå på biblioteket och försjunka i deras rader av böcker, men också för att jag gillar att läsa och rekommendera böcker till andra.
Ni ska dock veta att jag har ett mindre problem med böcker, jag kan inte lägga ner dem. Hur dåliga de än är, så kan jag inte sluta läsa en bok enbart för att den är dålig. Man vet aldrig om den blir bra i sista kapitlet och då går jag miste om det. Det har faktiskt hänt ett par gånger, men inte speciellt ofta. Men jag hoppas i alla fall att jag har lärt mig något av dessa böcker. Till exempel hur man inte ska skriva för att få en person att verka trovärdig, djup och levande etc.

Jag försöker mig själv på att skriva en del, därför känns det inte helt bortkastad tid att läa även de lite sämre böckerna, för att det råd jag nog fått flest gånger är att vill man bli författare måste man läsa mycket själv.

De sista raderna av detta första inlägg vill jag ägna åt minnet av Marie Gripe. Jag slukade många av hennes böcker när jag var yngre. Boken om Hugo & Josefine var en av favoriterna. En annan favorit var Stackars lilla Q, den fick jag i present ett år. Vi läste Tordyveln flyger i skymningen som högläsning i skolan. Agnes Cecilia serien läste jag på egen hand och kommer ihåg att de var magiska böcker. Det sista jag läste av henne var Tre trappor upp med hiss serien, de var tjocka böcker som jag lånade från biblioteket. Jag kommer inte ihåg den exakta handlingen i alla böckerna, det är mer känslan jag får när jag tänker på dem som är viktigare. Så mitt sista ord blir till alla er som läser detta att när ni har tid, läs Maria Gripe.

Om någon vill, kan ni gå in på the Reading Chair och läsa den engelska versionen av det jag skriver här, med reservation för eventuella olikheter.
Josefine